Vatten: inledning

"När han steg upp ur vattnet, såg han himlen öppna sig och Anden komma ner över honom som en duva" (Markus 1:10)

När vi går in i ett kyrkorum, står där ofta en skål med vatten nära ingången. Många kristna har för vana att doppa fingrarna i vattnet och göra korstecknet. I skålen finns det vatten i vilket hon blir döpt till kristen. Muslimer och judar förbereder sig för bön och gudstjänst genom att tvätta sig om händer och fötter på sitt särskilda sätt. Andra religioner har andra rituella handlingar, där människan renas och förnyas, dör och återuppstår genom vatten. Som religiös symbol är vattnet universellt.

Våra kroppar, liksom alla biologiska varelsers kroppar, består till stor del av vatten. De kemiska reaktioner, som upprätthåller liv, kan bara äga rum i den speciella miljö, som vattnets kemiska struktur skapar. Om vattenhalten i levande celler sjunker under vissa kritiska nivåer, avstannar livet. Men människan liksom andra landlevande varelser förlorar oupphörligen vatten till den torra omgivning, där hon lever. Därför är hon ständigt hotade av uttorkning. Därför måste människan vistas på sådana platser, där vatten finns inom räckhåll.

Vi som lever i områden med rikliga och regelbundna regn, har alltid betraktat det som en självklarhet att ha obegränsad tillgång på rent vatten. Men med expanderande industrier och städer är det inte längre lika självklart. Det läcker överallt från mänskliga aktiviteter. Avfall från samhällen, gruvor och tillverkningsindustri går ut i vattnendrag. Jordbruket läcker bekämpningsmedel och gödningsämnen. Surt regn från fossila bränslen leder till förhöjda halter av vissa tungmetaller i grundvattnet. Många ämnen och kemikalier är på okontrollerad drift i teknosfären och mycket är vattenlösligt. Vi misstror vårt vatten när vi i det upptäcker vårt eget avfall.

I ett brett bälte från Sahelområdet i Afrika och österut över västra och sydvästra Asien har befolkningsexpasionen medfört att bristen på vatten blir allt mer hotande. Mänsklig existens förutsätter stabil tillgång på en minsta kritisk mängd tjänligt vatten. Vatten behövs inte bara för att förnya den egna kroppens vattenförråd; de växter och djur, som människan använder som föda, är också beroende av vatten. För människor i dessa områden är torkan det ständiga hotet. Prognoser tyder på att svår torka kan komma att beröra över en tredjedel av mänskligheten under kommande årtionden.

Längs olika vägar och på olika sätt konfronteras en expanderande mänsklighet med en begynnande brist på tjänligt vatten. Vad betyder den situation, som vi nu hamnat i? Hur skall vi tyda den?